terravess

Sådär ja. Då var det första nederlaget ett faktum. Ingen callback till Mary Poppins och hela min värld rasar ner. Förra helgens många glada besked gav mig nog nån slags lyckovåg som gjorde att jag kände mig bäst i världen. För en kort stund kändes det som om allt skulle fixa sig. Rent teoretiskt vet jag ju att jag ska vara glad att jag ens fick gå vidare från sångprovet och jag ska vara glad för att det gick så bra på dansprovet, jag är ju egentligen väldigt nöjd med båda mina prov den dagen. Men ändå så börjar tankarna snurra om vad jag kunde gjort annorlunda, att jag är jättedålig på allt och att jag aldrig kommer få nåt jobb. Det är väldigt mycket enklare att säga till andra att de inte ska vara ledsna för att det inte gick vägen; "du är inte alls dålig, det handlar bara om att du inte passade till just denna produktionen". Till mig själv är det så himla mycket svårare.

Så nu blir det en kväll med mys i soffan och näsdukar och tycka synd om mig själv-attacker.
Men som min mamma alltid säger:
DET ÄR BARA ATT BRYTA IHOP OCH GÅ VIDARE.
My time will come.